Uppsala linneanska trädgårdar

Prefekter i Akademiträdgården innan flytten 1653-1783

Årtalen anger under vilka år personerna var verksamma.

Olof Rudbeck den äldre, 1653-1701

Olof Rudbeck var professor i medicin till vilket ämne även botanik och zoologi räknades. År 1653 anlade han universitetets första botaniska trädgård och fyllde den med växter som han bland annat köpt i Holland. Tillsammans med sin son arbetade han på ett enormt floraverk, Campus Elysii, vilket skulle omfatta alla världens kända växter. Växtsläktet Rudbeckia är uppkallat efter Olof Rudbeck.

Olof Rudbeck den yngre, 1701-1740

Olof Rudbeck den yngre var till en början mycket botanikintresserad och en utmärkt växtillustratör. Efter att den botaniska trädgården skadats allvarligt i den stora Uppsala-branden 1702 avtog hans intresse. Istället ägnade han sig åt andra forskningsfält än botaniken.

Carl von Linné, 1741-1778

Läs mer om Carl von Linné på Linné Online.

Carl von Linné den yngre, 1778-1783

Carl von Linné den yngre efterträdde sin far som professor i medicin. Han dog ung och var därför bara verksam några få år som trädgårdsprefekt. Under tiden forskade han på ormbunkar och mossor samt beskrev nya kärlväxtarter från Sydafrika och Ceylon som han odlat i den botaniska trädgården.

Prefekt när trädgården flyttar

Carl Peter Thunberg, 1783-1828

Thunbergia alata, svartöga, namngiven efter Carl Peter Thunberg. Carl Peter Thunberg genomförde på 1770-talet en lång forskningsresa till Sydafrika och Japan. Han var oerhört produktiv som naturforskare och skrev bland annat de första flororna över Japan respektive Sydafrika. Hans vetenskapliga samlingar utgör grunden för Fytoteket och Zoologiska museet. Det var Carl Peter Thunbergs förtjänst att Gustav III donerade Uppsala slottsträdgård till universitetet tillsammans med en stor summa pengar för uppförandet av en ny institutions- och orangeribyggnad. Han är förevigad genom släktet Thunbergia (bilden), dit bland annat slingerväxten svartöga hör.

Prefekter och akademiträdgårdsmästare

Prefekter i Botaniska trädgården 1819-

Årtalen anger under vilka år prefekterna var verksamma.

Göran Wahlenberg, 1829-1851

Göran Wahlenberg är mest känd som växtgeograf, han botaniserade bland annat i Lappland, Pommern, Schweiz och Österike. Med åren blev han en smula excentrisk och avskedade bland annat trädgårdsmästaren för att istället själv sköta Botaniska trädgården efter eget huvud. Blåklockesläktet Wahlenbergia är uppkallat efter Wahlenberg.

Elias Fries, 1851-1863

Elias Fries var framgångsrik mykolog och räknas som svampforskningens fader. Som trädgårdens prefekt var han en flitig korrespondent med botaniska trädgårdar över hela världen. Han startade trädgårdens officiella fröbyte genom att 1853 för första gången ge ut en tryckt frökatalog.

Thore Magnus Fries, 1877-1899

Son till Elias Fries och som forskare mest känd för sina upptäckter inom lavforskningen, lichenologin. Thore Magnus Fries var även intresserad av vetenskapshistoria, främst Carl von Linné, och blev den förste Inspector Hammarbyensis efter statens övertagande av Linnés Hammarby. Under hans ledning expanderade Botaniska trädgården, anslagen ökade och nya bostäder byggdes för trädgårdspersonal och prefekt. I orangeriet finns ett lagerträd som spirat ur en kvist från Thore Magnus Fries doktorskrans, han promoverades 1857.

Oscar Juel, 1907-1928

Oscar Juel var en mångsidig botanist, mest känd genom sina insatser som cytolog och mykolog. Han var en av stiftarna till Svenska Linnésällskapet och Svenska Botaniska Föreningen. Släktet Juelia (Balanophoraceae) från Bolivia är uppkallat efter honom.

Nils Svedelius, 1928-1938

Algolog som studerade nordiska och tropiska algers systematik och utbredning samt algernas generationsväxling. Nils Svedelius var mycket engagerad i Linnéträdgårdens restaurering och utsågs till den förste Director Hortus Linneanus.

Några akademiträdgårdsmästare innan flytten

Olof Carlsson Falck, 1697-1716

Mycket litet är känt om Botaniska trädgårdens tidigaste trädgårdsmästare. Enligt konsistorieprotokollen var Olof Falck "för trädgården omistandes". År 1707 vädjade han till konsistoriet att något skulle göras för den dromedar som fanns i trädgården.

Dietrich Nietzel, 1739-1756

Holländsk trädgårdsmästare, ursprungligen verksam hos Carl von Linnés välgörare George Clifford i Hartekamp utanför Amsterdam. Cliffords familj hade svårt att förlåta Linné för att han lockat Nietzel att lämna Hartekamp till förmån för Uppsala.

Akademiträdgårdsmästare när trädgården flyttar

Lars Broberg, 1764-1795

Lars Broberg var en mycket skicklig trädgårdsmästare som visades stor uppskattning av konsistoriet. Som trädgårdsmästare skötte han inte bara växterna utan också trädgårdens djur. Där fanns bland annat markattor, tranor, påfåglar, papegojor, en struts och en kasuar. Han efterträddes av sin son Gustaf Adolf Broberg, verksam 1795-1813.

Akademiträdgårdsmästare efter flytten till Botaniska trädgården

Daniel Müller, 1851-1857

Legendarisk, ursprungligen tysk, trädgårdsman med ett förflutet som trädgårdsmästare vid Svenska trädgårdsföreningens trädgård. Författare till flera betydelsefulla trädgårdsböcker. Tillsammans med bland annat Fredrika Bremer skrev han också en samling verser och prosa. Daniel Müller hann tyvärr bara vara verksam en kort tid i Botaniska trädgården. Han dog i den koleraepidemi som rasade i Uppsala på 1850-talet till följd av usla sanitära förhållanden. Han var den tolfte i trädgårdens personal som dog i samma epidemi.

Fredrik Pettersson, 1862-1902

Aldrig har Botaniska trädgården varit så fri från ogräs som under Fredrik Petterssons tid som trädgårdsmästare. Han var känd som en oerhört ordentlig man. I Barockträdgården finns fortfarande Pettersonska rundeln, Sveriges äldsta bevarade stenparti, anlagt av Fredrik Pettersson cirka 1870.

J. Th. Hedlund, 1903

Hedlund var specialist på släktet Sorbus, det vill säga rönnar och oxlar. Han lade grunden till den omfattande Sorbus-samling som finns i Botaniska trädgården.

Ivan Örtendahl, 1904-1934

Ivan Örtendahl, akademiträdgårdsmästare 1904-1934
Ivan Örtendahl

Ivan Örtendahl (bilden) hade en gedigen trädgårdsutbildning från England och Tyskland när han kom till Uppsala. Under hans tid utvidgades Botaniska trädgården väsentligt, bl.a. med vattenväxtpartiet. Han är förevigad genom det vetenskapliga namnet på krukväxten novemberljus, Plectranthus oertendahlii.