Uppsala linneanska trädgårdar

Skifferetiketter

Skifferskylt i Linnéträdgården, Uppsala universitet.
Foto: A Ahlstedt

Valet av etiketter till växterna i en botanisk trädgård eller offentlig park är ett ständigt återkommande problem. De skall vara av sådan kvalitet att de under lång tid står emot starkt solljus, vatten och köldgrader, utan att gå sönder och utan att texten försvinner, men samtidigt också helst vara billiga. Genom åren har olika material förekommit till exempel porslin, zink och, i botaniska trädgården i Uppsala, till och med persiennlameller. Vanliga etikettmaterial nuförtiden är aluminium eller dubbel väderbeständig plast med graverad text.

I en historisk trädgård uppstår också frågan vilket materialval som är mest tidstypiskt. Det problemet stod Svenska Linnésällskapet inför när Linnéträdgården, Uppsala universitets gamla botaniska trädgård, i början av 1900-talet skulle återskapas efter modell från 1745. Inte heller Linnés egna skrifter ger någon ledtråd i etikettfrågan.

I Svenska Linnésällskapets årsskrift 1923 redogör Nils Svedelius för Linnésällskapets slutliga val av etiketter till Linnéträdgården. På Linnésällskapets vårsammankomst 1922 visades tre olika modeller upp. Den som vann allmänt gillande var en skifferetikett inlånad från Uppsala universitets ”nya” botaniska trädgård. Etiketterna användes då fortfarande till större växter i trädgårdens växthus och ansågs av tradition vara mycket gamla. Nils Svedelius spekulerar över om de till och med kunde härstamma från den gamla linneanska trädgården.

Påföljande vinter levererades 2000 etiketter från Grythytte skifferverk i Närke. Etiketterna spacklades jämna, målades och texten handtextades med stålpenna och tusch. Skiffermodellen används än i dag i Linnéträdgården, men handtextas inte längre. Akademiörtagårdsmästaren Gunnar Pettersson, som ansvarade för Linnéträdgården under 38 år, fick på sin tid lägga ner 300 arbetstimmar varje vinter på att texta nya skyltar och bättra på gamla. På initiativ av förre akademiörtagårdsmästaren, FD Lars Jonsson, ersattes handtextningen med en aluminiumplatta monterad på skifferunderlaget.

Inte så gamla som 1700-tal

I trädgårdstidskrifterna vid mitten av 1800-talet dryftades också frågan om väderbeständiga och hållbara etiketter. I decembernumret av Tidning för Trädgårdsodlare från år 1864 finns en redogörelse för en diskussion vid Stockholms Gartnersällskaps sammanträde den 6 november samma år. Vid mötet visade Herr Lindgren upp prover på skifferetiketter vilka sänts till Stockholm av trädgårdsmästare Georg Löwegren vid Göteborgs Trädgårdsförening. Mötet enades om att etiketterna var av en modell som kunde förordas, även om man ansåg att de borde vara längre, 18 till 20 tum.

I mars 1865 följer en kommentar till det föregående i samma tidskrift. Adolf Rosengren vid Kungelf & Nordö Skifferverk låter meddela att skifferetiketter ”troligen de i Sverge först tillverkade, förliden sommar tillkommit efter en profbeställning för Upsala botaniska trädgårdsräkning”. De etiketter som avses av Adolf Rosengren är med största sannolikhet desamma som fått stå modell för Linnéträdgårdens skifferetiketter. Deras tillverkningsår kan därmed fastställas till 1864 och de är följaktligen betydligt yngre än vad man tidigare trott.

Det innebär också att materialet troligen inte är detsamma i kopiorna som i originalen. Nils Svedelius menade att materialet i de gamla etiketterna var dalslandsskiffer, det vill säga en lerskiffer likt den vilken bryts i Grythyttan. Den skiffer som finns på Nordön, norr om Kungälv, är en grå glimmerskiffer. Lerskiffrarna skall vara bättre än glimmerskiffrarna med avseende på hållbarhet, lätthet och skönhet och bör passa bättre till etikettillverkning. Glimmerskiffrarna är mer tjockskiffriga och användbara till trädgårdsbord, golv- och trottoarbeläggningar. Inga gamla etiketter att jämföra med finns bevarade, varken i Uppsala eller Göteborg, och skillnaderna i materialens egenskaper har därför inte gått att bekräfta.

Text: Karin Martinsson

Litteratur

  • Petersson, Gunnar, 1998: I Linnés tjänst – örtagårdsmästaren ser tillbaka. Carlssons bokförlag, Stockholm.
  • Pihl, Axel 1864: Stockholms gartnersällskaps sammanträde den 6 november 1864. Tidning för trädgårdsodlare 3(12): 94–95.
  • Rosengren, Adolf, 1865: Svenska skifferetiketter. Tidning för trädgårdsodlare 4(3): 20.
  • Svedelius, Nils, 1923: Linnéträdgården 1922. Svenska Linnésällskapets årsskrift :175­–177.